Dato:  Tirs Okt 28, 2003  9:03  
Emne: 
SV: Somatisering, en folksjukdom?

Takk for at du tok med et langt utdrag av dr. Clas Malmstrøm sin
fremstilling. Ved valg av utdrag lar du han tegne et
godt selvportrett m.m.. Jeg ser et slags sirkus med en
menneskepyramide eller et korthus i flere etasjer: I nederste etasje
står pasientene. I etasjen over står alle de terapeuter pasienter kan
finne på å kjøpe tjenester (eller skal vi si
virkelighetsoppfatninger) av;- med ett unntak: Legen (med stor L).
Han står i ensom majestet i øverste etasje. På hodet har han en
fontene som lar kunnskap sildre nedover i etasjene.

Malmstrøm har i likhet med meg tatt frem en sekk og skrevet noe på
den, Somatisering kanskje. I den putter han for
eksempel "fibromyalgi", "elallergi", "kvicksilverförgiftning"
og "kronisk trötthet". At han tror dette hører hjemme i denne sekken
er jo like ok som at jeg tror de kan vise seg å høre hjemme i en sekk
med påskriften EMF/Hg-syndrome.

Men så kommer forskjellen: Han behersker magien: Ved en umerkelig
bevegelse av tryllestaven blir troen hans til viten som leger bør
formidle videre til pasientene sine.

Det samme trikset kan man registrere hos minst to norske professorer
i psykiatri, og det stopper neppe der.

I dag ser vi heldigvis tendenser til at norske helsemyndigheter har
mest lyst til å tegne et annet korthus eller pyramide. Her kan vi få
se legen tilfeldig plassert i laveste etasje blant andre
helseprofesjoner, mens pasienten står øverst. På hodet har pasienten
en fontene .....

Lege: La deg detronisere og oppnå øket tillit.

Mvh
Tor Johnsen


--- I nordbiomed@y..., Per Dalen <pdalen@s...>
> [Svar på mail från Hg-listan med Subject: Medikament]
>
> Tack Lisa för påpasslig bevakning! Tidningen har inte kommit i
brevlådan
> ännu, men kan läsas på <http://www.medikament.nu/>.
>
> Medikament nr 7/2003 innehåller alltså en artikel av dr Clas
Malmström med
> titeln "Stress i somatisering
> – differentialdiagnostik och behandling". Artikeln är nr 5 i en
serie om
> stressdiagnostik. Malmström försöker reda ut begreppen kring olika
former
> av så kallad somatisering och diskuterar några olika diagnostiska
etiketter
> som återfinns i officiella manualer. Gränsdragningarna är inte så
lätta.
> Här ett längre utdrag:
>
> >Förvisso får inte somatoform diagnos ställas på patient med
organisk
> >sjukdom (det är ju primärkriteriet i alla diagnostiska manualer),
men
> >oftast har dessa patienter objektivt verifierbara kroppsliga
dysfunktioner
> >(utlösta av olika typer av stress, inklusive vilobrist). Den
> >differentialdiagnostiska utmaningen för undersökande läkare är
tvåfaldig:
> >den består nämligen dels i att säkerställa funktionell kontra
organisk
> >genes till patientens symptom och dels i att bedöma vilken
> >förklaringsmodell patienten har för sina symptom! Låt oss utreda
detta.
>
> /.../
>
> >Kriterier för somatisering
> >
> >För att kunna hålla någorlunda ordning på dessa diagnostiska
finurligheter
> >är det bäst att vara noga med att särskilja de båda ursprungliga
> >somatiseringskriterierna:
> >
> >1. Det får inte finnas objektiva organpatologiska eller
fysiologiska fynd
> >som motsvarar graden av subjektiv sjuklighet.
> >
> >2. Patienten hyser en överdriven oro för sina symptom, störs
abnormt
> >mycket av dem och vill förklara dem med kroppsliga sjukdomar.
> >
> >Dessa båda kriterier behöver inte alltid förekomma tillsammans,
vilket har
> >uppmärksammats av författargruppen bakom WHO:s ICD-10, som har
tagit fram
> >en diagnos för de patienter som uppvisar kriterium 2 men inte 1.
> >
> >Diagnostisk mellangrupp
> >
> >Det finns en stor grupp patienter med långvarig stressproblematik
som
> >uppvisar psykofysiologiskt mätbara dysfunktioner i autonoma
nervsystemet,
> >vilka objektivt kan förklara hela deras kroppsliga symptomflora,
men som
> >är somatiserande på så sätt att de oroar sig överdrivet mycket och
inte
> >kan acceptera stress/mental anspänning som orsak till sina besvär.
> >
> >I och med att kriterium 1 inte uppfylles är dessa patienter
exkluderade
> >från de "äkta" somatiseringssyndromen (se Medikament nr 4/03).
Enligt
> >ICD-10-systemet kan dessa fall föras till en diagnostisk
mellangrupp
> >kallad Somatoform autonom dysfunktion (SMFAD) (ICD-kod: F45.3).
> >
> >Sammanfattningsvis skiljer sig alltså SMFAD från de tidigare
redovisade
> >somatoforma diagnoserna på så vis att det objektiva
undersökningsfyndet
> >här motsvarar symptomen, men patientens upplevelse och förklaring
förblir
> >somatoform, det vill säga patienten kan inte acceptera psykiska
faktorer
> >som orsak till sina besvär. Exempel på tillstånd som ofta
uppfyller dessa
> >diagnoskriterier
är "elallergi", "hjärtneuros", "globus", "psykogen
> >dyspné", "magneuros", "colon
irritabile", "kvicksilverförgiftning",
> >"mögelallergi" och diverse andra påstådda förgiftningar.
> >
> >Läkaren avgör
> >
> >/.../ Det är upp till behandlande läkare att avgöra vilken aspekt
som
> >dominerar: antingen somatiserar patienten först och främst och får
därmed
> >sekundära symptom och funktionsinskränkningar som inte går att
objektivt
> >verifiera, eller är det en autonom dysfunktion till följd av
ångest,
> >depression eller anpassningsstörning vars symptom patienten
feltolkar av
> >kunskapsbrist i stället för patologisk somatisering. /.../
> >
> >Det här är sannerligen inte lätt på patienter med mångåriga
stressutlösta
> >besvär för vilka de (med hjälp av diverse irisdiagnostiker,
kinesiologer,
> >oseriösa kiropraktorer och andra "healers" och ibland till och med
med
> >hjälp av okritiska läkare) har byggt upp overkliga
förklaringsmodeller och
> >samtidigt uppvisar uttalade somatiserande kognitioner och
beteenden. Vad
> >är hönan och vad är ägget i den situationen?
>
> /.../
>
> >Neuroasteni – "kronisk trötthet "
> >
> >ICD-10 har med ytterligare en diagnos för "gränslandet" mellan
> >psykosomatik och somatisering, nämligen neuroasteni (F48.0). Denna
diagnos
> >är i princip synonym med "kronisk trötthet". De dominerande
symptomen är
> >abnorm uttröttbarhet och en obehaglig känsla av att inte kunna
komma till
> >ro för att vila och återhämta sig. Vanligen ingår också
sömnstörningar,
> >muskelvärk, spänningshuvudvärk, irritabilitet (både social och
fysisk,
> >t.ex. för ljud och värme).
>
> /.../
>
> >Läkare förhåller sig olika
> >
> >Många alternativmedicinska utövare ställer upp på patienternas
> >somatisering genom att hitta på en mängd olika upptänkliga
diagnoser och
> >förklaringsmodeller. (Vissa av dessa är så flummiga och icke-
kroppsliga
> >att man blir förvånad att en somatiserande patient kan acceptera
dem!)
> >
> >Allvarligare är dock att även läkare ställer sig aktivt
i "somatiserandets
> >tjänst" genom att tillhandhålla fakultativa somatiska diagnoser
utanför
> >ICD och DSM, såsom "fibromyalgi", "kronisk trötthet", "elallergi"
med
> >flera i stället för att att ta sig tid att utbilda patienten om
hur
> >stressreaktioner egentligen fungerar i kroppen.
> >
> >Allra mest kritik kanske dock de läkare förtjänar som bara
avfärdar den
> >mentala (stress-) komponenten och ställer upp på att behandla
dessa
> >patienter helt somatiskt.
>
> <slut citat>
>
> Även en garvad psykiater kan få en viss svindelkänsla av att läsa
sådant.
> Som jag ser det finns starka inslag av vetenskapsliknande pedanteri
i
> artikeln, vilket bidrar till att dölja bristen på verklig kunskap.
Om man
> inte imponeras av den utförliga analysen av olika sorters
somatisering ser
> man ju att mycket mer bevismaterial krävs innan det hela kan bli
> vetenskapligt övertygande. Diagnosmanualer är inte vetenskapliga
urkunder,
> utan produkter av tradition och kompromisser. Den psykologiska
teori som
> skymtar fram i artikeln är av enklaste kognitiva slag och bär inte
upp
> budskapet.
>
> Retoriken i artikeln är anpassad till en publik av praktiskt
verksamma
> läkare, som visserligen har fått en viss vetenskaplig
grundutbildning, men
> långt ifrån är fullfjädrade forskare. Därför går det an att glida
förbi
> problemets något dunkla vetenskapliga bakgrund och ta de
grundläggande
> begreppen för givna. Läsarna förväntas inte ställa verkligt
kritiska frågor
> eller kräva referenser till tidigare litteratur, dit de skulle
kunna gå för
> att pröva hållbarheten i författarens påståenden. Publiken tar utan
att
> blinka emot arroganta tillrättavisningar om det bara antyds att det
inte är
> "medicinskt korrekt" att ha en annan uppfattning än författaren.
Detta
> framställningssätt är inte speciellt för just dr Malmström, utan
ses ganska
> genomgående när somatisering diskuteras. Retorik är ju konsten att
> övertala, men forskare brukar misstro vältalighet och protestera om
de
> känner sig utsatta för något som liknar bondfångeriförsök. Den
lille gossen
> i sagan om kejsarens nya kläder är en påminnelse om vilka krafter
som för
> vetandet framåt.
>
> Malmström och andra smickrar sin publik med att läkarvetenskapen i
dag är
> så avancerad att vi inte behöver tveka om vad som ligger bakom
exempelvis
> "nya diagnoser", och att vi har medlen att skilja agnarna från
vetet. I
> själva verket är våra kunskaper om sjukdomars orsaker synnerligen
> bristfälliga: ett lapptäcke med stora hål, som man instinktivt
försöker
> dölja och inte låtsas om. Det finns en ökande medvetenhet om detta
bland
> lekmän. Allt fler lär sig granska forskningsrapporter och upptäcker
> luckorna och felsluten. Läkare som påstår att man *inte kan* bli
sjuk av
> läckande amalgamfyllningar eller av elektromagnetiska fält har
faktiskt
> inte mycket på fötterna och skadar bara kårens trovärdighet. Det
hela blir
> inte precis bättre när dessa läkares åsikter påverkats av vad
tandläkare,
> civilingenjörer eller epidemiologer säger om samma saker. Då är man
redan
> inne i de vetenskapliga tassemarker där det bedrivs greenwashing,
och som
> så förtjänstfullt har genomlysts just i Medikament.
>
> Om det är något som praktiskt verksamma läkare borde kunna bidra
med i
> debatter om sjukdomars orsaker så är det den direkta erfarenheten
av att
> människors sjukdomar långtifrån alltid följer enkla regler, utan
att den
> kliniska verkligheten ganska mycket präglas av undantag och av
minoriteter
> som av någon anledning reagerar avvikande på sådant som majoriteten
tål.
> Det är inte bara läkemedel som har oväntade biverkningar! Men mina
kolleger
> har tyvärr ofta inte självförtroendet att hävda egna erfarenheter,
utan
> låter sig påfallande lätt imponeras av forskare utan klinisk
erfarenhet.
>
> Det har inte alltid varit på det viset. Den brittiske allmänläkaren
och
> medicinjournalisten James Le Fanus fascinerande bestseller "The
Rise and
> Fall of Modern Medicine" (1999) förmedlar en pessimistisk syn på
> utvecklingen de senaste 25-30 åren, och han ser två stora problem:
> genetiken och epidemiologin. Medicinen har kommit att domineras av
vissa
> vetenskapsgrenar som fjärmar oss från de patientnära kliniska
problem som
> alltid tidigare utgjort kärnan i läkararbetet. Le Fanu diskuterar
också
> psykoanalysens ganska tvetydiga roll och konstaterar att den inte
längre är
> en faktor att räkna med. Dess efterträdare är kognitiv
beteendeterapi, som
> bygger på enkla men inom vissa gränser välfungerande teorier. Någon
djupare
> insikt i vårt själsliv finns inte att hämta där. Nu dyker kognitiv
teori
> upp när somatisering diskuteras. Psykoanalysen har ingen synlig
roll i det
> sammanhanget, vilket gör somatiseringsområdet egendomligt
historielöst.
>
> I det konsultföretag som Clas Malmström grundat bedrivs tydligen
behandling
> enligt de principer som han beskrivit i Medikament
> (<http://www.pbmperformance.se/>). Om detta är framgångsrikt i
enskilda
> fall är det naturligtvis intressant och viktigt, men man kan undra
varför
> Malmström inte avstår från att gå in på områden som elkänslighet
och
> biverkningar av amalgam, där han förmodligen inte har några mer
omfattande
> kliniska erfarenheter. Dr Malmström är ju inte ensam om att dras
till dessa
> omstridda fält för att föreslå till synes enkla lösningar på
besvärande
> problem. Det går inte att ta miste på att det finns stort behov av
> greenwashingtjänster just här, och den som ger sig in i leken får
räkna med
> att inte alla uppfattar motiven som oegennyttiga. Uppmärksamhet är
ju
> garanterad, och givande kontakter kan etableras. Riskerna är än så
länge små.
>
> Det är kanske dags att de läkare och andra som gärna talar sig
varma för
> begreppet somatisering drar ut de fulla konsekvenserna av sina
resonemang.
> Om man tar dem på allvar måste somatoforma syndrom utgöra en
verklig
> folksjukdom och en väsentlig faktor bakom långtidssjukskrivningarna.
>
> Så här skrev professor Robert Olin i Läkartidningen nr 8/2002:
>
> >Av de olika avsnitten framgår att författarna anser att
> >somatiseringsbegreppet egentligen täcker många diagnoser i tiden
såsom
> >kroniskt trötthetssyndrom, fibromyalgi, sjuka hus-syndromet,
> >amalgamkänslighet, elöverkänslighet, multipel kemisk känslighet,
kronisk
> >ryggvärk m fl.
>
> Och så här skrev jag själv i ett utskick 2002-11-13:
>
> >I dag lärs det ut till allmänläkare och andra att en avsevärd del
av deras
> >klientel har någon form av somatisering, alltså sjukdomstillstånd
med
> >kroppsliga symtom som av vissa författare antas bero på psykiska
faktorer.
> >Det lanseras som en mycket stor grupp, som i princip kan inkludera
allt
> >som läkaren efter utredning inte kan ge någon vedertagen kroppslig
> >förklaring. Ett exempel är långvariga ryggproblem, en verkligt
stor och
> >tung grupp i sjukvården. Andra exempel är yrsel, elöverkänslighet,
> >kroniskt trötthetssyndrom, fibromyalgi och sjukdomstillstånd som
uppfattas
> >som utlösta av kvicksilver som läcker ur tandfyllningar av amalgam
(och
> >ofta går över om amalgamet avlägsnas).
>
> Utan att ha utrett saken närmare uppskattar jag antalet som är helt
eller
> delvis arbetsoförmögna på grund av dessa sjukdomar till minst 100
000. De
> kan vara betydligt fler, men antalet räcker till en rejäl utmaning.
Upp
> till bevis! Det som jag och många andra ser som en minst sagt
bräcklig
> teoretisk konstruktion måste visas fungera i praktiken, och fungera
bättre
> än empiriskt beprövade alternativ.
>
> Sakkunnigt utförd amalgamsanering gör 75-80% varaktigt bättre från
> långdragna besvär, men är naturligtvis ur dr Malmströms synpunkt en
> felaktig åtgärd. Åtar sig dr Malmströms firma att behandla
patienter med
> helt motsvarande besvär och med samma eller större framgång?
Utvärdering av
> elsanering är mer komplicerad, eftersom den inte så enkelt kan
beskrivas
> och avgränsas, men många elöverkänsligas liv skulle vara mycket
svårare om
> de inte gjorde något för att minska sin exponering (elsanering lär
enligt
> ej dementerade uppgifter ha utförts även hos Socialstyrelsen).
>
> Många människor har i dag svårt att "acceptera psykiska faktorer
som orsak
> till sina besvär" eftersom de har gedigen erfarenhet av att helt
andra
> slags åtgärder haft avgörande betydelse. Att inte respektera deras
> erfarenheter, utan klistra etiketter på dem och ge slängar åt deras
> vårdgivare, är ett förmyndaraktigt beteende som även svenska läkare
i
> numera brukar akta sig för att visa när det gäller patienter som
vänder sig
> till vanliga alternativmedicinska konkurrenter. Det är därför
påfallande
> att just det aktuella området är ömtåligare, inte bara för
> tandläkarintressen och telekomindustri, utan också för en mindre
grupp
> läkare. Man kan fråga sig varför, och konstatera att det i varje
fall inte
> gagnar medicinens anseende vid början av 2000-talet.
>
> Per
>
> P.S. Här en länk till ett tidskriftsnummer som kommer in på mycket
av
> ovanstående:
> <http://www.art-bin.com/aashome.html> D.S.
>
>
> At 00:53 2003-10-18 +0200, lisa hallebrant wrote:
>
> >http://www.medikament.nu/PDF-filer/7-03/clas_malmstrom.pdf
> >
> >
> >Skaffa mer plats för dina mail och bilagor i Hotmail Klicka här
> >__________________________________________________ För mer
information om
> >Hg-(kvicksilver)listan http://www.kvicksilver.org/e-lista/hg-
lista.html
>
>
> Per Dalén <pdalen@s...>



 

  Meddelelse 2027 af 3662  

 

Dette er kopi av et innlegg i det medisinske nettforum Nordbiomed.

 

Om Nordbiomed

 

Til Snowboat hovedside