Dato:  Tirs Sep 2, 2003  8:27  
Emne
:  SV: Syfilis och kvicksilver

Det var interessant at artikkelen i Läkartidningen ikke kom inn på
eventuell kvikksølvforgiftning i forbindelse med sitatet fra
Daudets dagbok.

Men når du kommer inn på det går det jo bra.
Med egne EMF/Hg-problemer bak meg (om ikke 100%) kan jeg naturligvis
ta utgangspunkt i bunnen av egen kurve (da "batteriene måtte lades"
etter 500 meters rolig gange) og tegne negative skrekkhistorier av
det jeg så som svært spennende opplevelser. I en pasientorganisasjon
omgås jeg folk som belyser sine problemer. Hovedtrekkene er felles
mens "problemtyngdepunktet" kan variere fra person til person. "Jeg
trodde jeg var ferdig" sa en som nå, kanskje ti år etter, angrer på
at han solgte bedriften sin.

La oss fjerne dagboksitatets henvisninger til andre forfatteres
helseproblemer og isolere det fra diagnosen syfilis. Du leser av
dette som har erkjent og holder på å løse ditt eget kvikksølvproblem:
ser du det samme som meg? Daudet beskrev noen medikamenter som
kanskje ikke er stuerene i dag. Men hovedproblemene hans syntes til
forveksling lik de problemer vi tilskriver kvikksølv.

Når man leser artikler om ortodoks medisin i dag er det viktig å få
med seg det som ikke står der.

Tor Johnsen


-- I nordbiomed@y..., Per Dalen <pdalen@s...>
> Dagens nummer av Läkartidningen har en kort och intressant
medicinhistorisk
> artikel om den franske författaren Alphonse Daudet (1840-97), som
hade
> symtom av syfilis från åtminstone 1861 och som själv i dagboksform
> beskrivit sitt lidande efter att sjukdomen gått in i ett sent
stadium
> omkring 1885.
> (<http://www.lakartidningen.se/content_0335/2701.html>, författare
Nils
> Brage Nordlander)
>
> I artikeln citeras följande ur Daudets dagboksanteckningar:
>
> En blick i spegeln. Jag är 45 år men ser ut som 65. Skeppet
kränger, säger
> sjömannen, så känns min kris. Kan skeppet räta upp sig igen?
Konsultation
> hos dr Guyon: kontraktur i blåsan, prostata lite nervös, för övrigt
> ingenting. Och detta »ingenting« är det som nu börjar:
sjukdomsinvasionen.
> Egendomliga skärande smärtor, ögonen bränner, dubbelseende,
myrkrypningar i
> fötterna, som är heta och ömma. Jag är överkänslig för ljud, huden
ömmar,
> får allt mindre sömn, hostar blod. Det onda känner sig för
överallt, väljer
> sin terräng.
>
> Vilken fasa att korsa gatan, kan inte springa, inte ens påskynda
stegen.
> Att alltid behöva ta till sin vilja för de enklaste ting: att gå,
att resa
> sig, hålla sig upprätt.
>
> Varje kväll förfärliga kramper i sidan. Jag läser sittande i
sängen, den
> enda uthärdliga positionen. Ibland kan jag inte skriva, handen
darrar så.
> Hjärnan fungerar och formuleringskraften, men det är mödosamt att
koordinera.
>
> Mina läppar brinner, slemhinnorna torkar till skorpor av febern. En
sked
> bromyl med bitter saltsmak, det är svampen doppad i ättika.
>
> Nu hoppas jag inte längre tillfriskna, bara kunna hålla
ställningarna.
> Kvällar med morfin, nätter med kloral, en resa till skuggornas
rike,
> förintelsen. Vilken behaglig känsla att komma dit.
>
> Jag tänker på mina föregångare med »författarnas sjukdom«: Jules de
> Goncourt, död i paralysie générale, Baudelaire, Léopardi, Flaubert,
> Benjamin Constant, Mme de Staël och Heinrich Heine, vars sjukdom
liknar min
> – åtta år i sängen med plågor och opium i stora doser. Efter att
länge ha
> använt acetanilid har jag tagit antipyrin under ett år, 2–3 gram
dagligen,
> och var åttonde dag morfin. Svåra biverkningar från magen och
tarmarna. Det
> finns långa dagar då ingenting är levande i mig utom lidandet.
> <slut citat>
>
> Här nämns inte den egentliga behandlingen av Daudets syfilis, utan
bara
> lindrande medikamenter. Det skulle förvåna om han inte fått
> kvicksilverkurer, eftersom detta var den etablerade behandlingen
under den
> aktuella tiden, och hade använts sedan 1500-talet. Gråsalva var det
> vanligaste preparatet, metalliskt kvicksilver finfördelat i
djurfetter till
> en koncentration av 30% eller däromkring. Daglig insmörjning i
huden av
> doser innehållande 1-2 gram Hg eller mer kunde exempelvis ordineras
för en
> tid av 4-6 veckor. I en recepthandbok från 1953 som ingick i min
> kurslitteratur (Malte Ljungdahl) rekommenderas bad en gång i veckan
under
> kuren. Det måste ha funnits mycket Hg i luften kring patienterna,
och de
> fick ju också förgiftningssymtom.
>
> Det verkar märkligt att gråsalva har en plats i en recepthandbok
som bara
> är 50 år gammal. Då fanns redan betydligt bättre medel, salvarsan
och
> framför allt penicillin. Saken var emellertid den, att alternativen
skulle
> injiceras (även penicillin vid intensivbehandling), och många
sjömän och
> även andra hade inte regelbunden tillgång till sådan service.
>
> Nordisk Familjeboks "uggleupplaga" (1918) skriver under Syfilis:
>
> "De sedan gammalt bepröfvade medel, som visat sig ha kraftig
inverkan på
> sjukdomens symtom, äro kvicksilfver och jodkalium. Ett ännu
kraftigare
> medel är det på senare tid af Nobelpristagaren P. Ehrlich 1910
framställda
> arsenikpreparatet salvarsan (se d. o.) resp. neosalvarsan. /.../
Men äfven
> med en kombinerad behandling med kvicksilfver och salvarsan torde i
de
> flesta fall en flerårig, intermittent behandling vara af nöden."
>
> Daudet beskriver en svårutredd blandning av plågsamma men till stor
del
> "ospecifika" symtom. Syfilis uppträdde på det sättet, och läkarna
visste
> detta. Diagnosen var inte sällan svår att ställa innan smittämnet
kunde
> påvisas i mikroskop (1905, Schaudinn) och Wassermanns prov
introducerats
> (1906).
>
> Behandlingen med kvicksilver hade utan tvekan biverkningar, men
ansågs
> effektiv. En auktoritet som Louis Lewin (1850-1929) citerar i sin
bok
> "Nebenwirkungen der Arzneimittel" (2:a uppl 1893) en undersökning
från 1886
> där 81 av 100 behandlade skall ha blivit helt botade. Lewin ansåg
att
> biverkningarna till stor del berodde på en alltför hög dosering
> (förgiftning om man så vill), men han räknade naturligtvis dessutom
med
> fall av individuell känslighet ("idiosynkrasi"), som ju är den
viktigaste
> faktorn vid flertalet av alla läkemedelsbiverkningar. I boken
ägnas mer än
> åtta sidor enbart åt biverkningar av gråsalva. Sammanlagt är
kapitlet om
> kvicksilverpreparatens biverkningar mer än 70 sidor långt.
>
> Syfilis har alltid ansetts ge en förvillande mängd av symtom, men
> kvicksilver överträffar troligen detta. Därför finns det ett
svårlöst
> problem när det gäller att skilja den ena orsaken från den andra
hos
> patienter som i åratal behandlas med kvicksilver. I det korta
citatet ur
> Daudets dagbok finns ju en rad symtom som också skulle kunna
härröra från
> kvicksilver. Jag vet tyvärr inte vad som skrivits om detta problem,
som
> tillhör det förflutna eftersom Hg inte längre används som läkemedel
och
> syfilis blivit betydligt ovanligare efter penicillinets införande.
>
> Per
>
> Per Dalén <pdalen@s...>
> Per Dalén <pdalen@s...>



 

  Meddelelse 1919 af 3662

 

Dette er kopi av et innlegg i det medisinske nettforum Nordbiomed.

 

Om Nordbiomed

 

Til Snowboat hovedside